Blogginlägg C: När blir journalistik fiktion?

Boken som jag har läst är Svensk Maffia av Lasse Wierup och Matti Larsson. En mycket intressant bok som på ett informativt sätt sammanfattar och kartlägger kriminella gäng i Sverige. Efter att ha tagit del av debatten om fenomenet ”New journalism” är det inte helt lätt att placera boken Svensk maffia. Känslan när jag läst den är inte att den ger ett skönlitterärt utryck överhuvudtaget. Känslan är mer som en filmliknande dokumentär. Då boken bygger på verkliga händelser och uppgifter tycker jag absolut att detta är god form av journalistik. En journalistik som utrycks i bokform – och ett exempel på ”New journalism”.

En anledning till att det här har blivit en bok och inte en artikel i en tidning är troligen att det är ett så omfattande material som författarna har arbetat med. För att presentera detta ingående lämpar sig bokform bättre. Det kanske hade fungerat som en artikelserie också vilket kanske på ett sätt hade höjt bokens trovärdighet. Det finns ju alltid en liten risk att utrycka sig i bokform gällande trovärdighet och sanning. I och med att det publiceras i bokform så kanske inte läsarna förväntar sig att allting ska vara sanningsenligt? Dessutom kanske författarna även lockas av att tänja lite på sanningen. Vilket är riskabelt. Men utifrån hur just den här boken är uppbygd och vilket ämne den hanterar så upplever jag inte det går att ifrågasätta sanningshalten. Jag som läsare förväntar mig i alla fall att det är sant när det är ett så pass känsligt och uthängande ämne som behandlas.

Just i det här fallet tror jag inte att sanningshalten har påverkats av att det är publicerat i bokform. Då det handlar om kriminella gäng kan man tänka sig att den som publicerar sådana här uppgifter lever lite farligt och tar en risk. I boken redogörs det många gånger för vem som har mördat vem och vad för kopplingar olika gäng har till varandra. Källorna är alltså oftast material om verkliga händelser. Att inte återge detta på ett sanningsenligt sätt skulle inte bara vara oetiskt utan även mer riskabelt för författarna.
När det gäller sanning i bok kontra tidningsartikel så är det en svår gräns att dra. Överlag tycker jag att man ska ha samma krav på sanning när det gäller en bok kontra en tidningsartikel. Såvida det inte handlar om en helt uppdiktad historia. Återger man en verklig händelse – där det också framgår att det är en verklig händelse det handlar om – så är det journalistik oavsett vilken form det skrivs i. Därmed tycker jag också att vi ska ha samma krav på sanning och etik. Dock kan en roman mycket väl tänkas utgå från en verklig händelse men då får man passa sig att inte återge det hela på ett sätt som kan skada någon verklig person. För det är då när det hela riskerar att drabba en tredje person som det kan bli farligt. Ska man uppdikta och späda på en verklig händelse i en bok så finns alltid risken att någon inblandad blir felaktigt behandlad. Inte ska någon behöva framställas felaktigt bara för att en journalist valt att skriva en bok istället för en artikel? Nej, att alltid hålla sig till sanningen torde vara bäst och minst riskabelt.

Gällande New Journalism överlag så tycker jag att det är ett intressant och underhållande sätt att välja att utrycka sig i bokform. Väljer man bokform som journalist så skapar ju detta helt nya möjligheter och utrymmen. Vissa ämnen och händelser lämpar sig givetvis bättre för detta än andra. Svensk Maffia är ett exempel på när det funkar bra. Men väljer man att publicera någonting som journalist så tycker jag att sanning och etik alltid ska hållas högt – oavsett i vilken form man väljer att utrycka sig.