Blogginlägg D: Ska vi ägna oss åt kampanjjournalistik?

Angående det här med kampanjjournalistik och fallet med Annika Östberg så tror jag att mediekampanjer i allra högsta grad medverkat till att hon fått ett tidsbestämt straff. Anledningen till att Östberg släpptes till Sverige överhuvudtaget berodde säkerligen på påtryckningar av regering och medier. När Östberg sedan anlände vinklade de flesta tidningarna på att det var en brottsling som suttit oförtjänt länge i fängelse äntligen fick komma hem till Sverige. Detta gjorde att det blev en positiv attityd runt hela ämnet vilket troligen hjälpte Östberg på vägen mot ett tidsbestämt straff. Anta att medierna hade vinklat hennes Sverigeankomst som "Svenska som i stort sett utfört två avskyvärda mord" – hade det gått lika lätt då?

När det gäller medier och dess makt att sätta press på politiska makthavare runt i världen så är det ett både bra och effektivt sätt att använda sig av kampanjjournalistik. Det är svårt att tycka något spontant om företeelsen kampanjjournalistik då det finns många sidor av det. Ett tydligt exempel är Dawit Isaak fallet där flera svenska medier gått samman och propagerar för hans frigivning. Ett fint exempel på kampanjjournalistik där avsikten är god och absolut motiverad. Detta tycker jag är bra. Men frågan är om det är "rättvis" mot andra som inte får samma uppmärksamhet i media där samma avsikt skulle kunna finnas? Är journalistiken objektiv då?

Men givetvis finns det en annan sida av kampanjjournalistik också. En spontan och personlig åsikt är att journalister och medier inte ska ägna sig åt kampanjjournalistik som är riktad mot folket. Då medierna har stor påverkan på befolkningen bör de givetvis redogöra för saker på ett objektivt sätt - men att tro att så sker är samtidigt naivt som läsare. Vad som tas upp i medier, vad som inte tas upp och hur saker och ting vinklas har till stor del att göra med mediets ägarstruktur och syften. Som läsare bör man därmed hela tiden granska medierna med kritiska ögon. När åsikter och sympatier formas efter hur media beskriver saker och ting – då blir det farligt.

När ett medium systematiskt under en längre tid tar upp samma saker för att få folk att tycka på ett visst sätt tycker jag det blir fel – media och journalistik bör ha en objektivare roll. Ett lite mindre allvarligare exempel jag tänker ta upp är svensk medias förkärlek till fotbollsspelaren Kim Källström. Länge pågick en debatt där frågan var vem som skulle spela på Sveriges mittfällt - Källström eller Anders Svensson. Ganska tydligt fick Källström mer positivt uppmärksamhet i media – trots att denne inte fick spela i landslaget. Tidningarna fokuserade inte på Svenssons som spelade landskamper utan vinklingarna var istället på att det var synd om Källström som fick sitta på bänken. Oförtjänt eller inte? Men stor del till att många fick sympatier till Källström anser jag till stor del låg i medias val att skildra denne i förhållande till Svensson.